beritsilfver

Jag har tänkt på en grej, vad som skulle hänt om jag inte blev vän med Sabina ?
Tror inte jag skulle sitta här då . Jag va så sjukt deprimerad, för varje dag hade jag nya skärsår på armen .
Jävligt läskigt faktiskt, det kunde gått redigt åt helvete helt enkelt .
Skulle vart självisk och låtit det blöda tills det inte fanns något kvar .

Jag va så äckligt manipulerad av en människa som sa att hon va min vän, att hon älskade mej .
Men jag fick all skit för att hon skada sej själv, bara för att jag gjorde det så skyllde hon på mej, även hennes föreldrar .
Trodde inte jag va värd ett skit, blev bara värre för varje dag som gick .
Slutade äta, skar mej själv och stängde inne mina känslor helt . Berättade aldrig att jag mådde dåligt .
Men det syndes tydligen rätt mycket, min mor kontaktade sjuksköterskan på skolan och hon kontaktade BUP i Falköping . (barn och ungdomspsykiatrin)
Dock funkade det inte med den psykologen så jag fick byta till Skövde istället . Gick ju lite bättre men jag sa nästan inget, va helt instängd med mina känslor .

Men det blev bättre efter ett tag, dock blev det mycket bättre när jag börja på vuxenpsyk .
Är gladare, har inte skurit mej på 2 år, posetivare till livet och mer social .
Nästan början på ett nytt liv .

Jag tackar Sabina för allt hon gjort för mej .
Måste även tacka Marie för att hon får mej att skratta varje gång vi träffas, hon livar upp mitt liv !

Smell you later