- Ensamheten

Jag har tänkt väldigt mycket dom senaste dagarna sen avslutningen och det känns fortfarande overkligt att nästan alla jag känner och träffar varje dag flyttar härifrån, vissa av dessa människor kommer jag aldrig få träffa igen . Det gör ont att tänka så men sanningen gör ont ibland .
Det som gör mest ont är att André, Orson och Jacob försvinner, en av dom borta redan, Orson på lördag och om några veckor så försvinner Jacob . Dessa 3 pojkar umgås jag med mest av alla jag känner . Den tomheten som kommer uppstå eller som redan finns där för André inte är kvar är hemsk och kommer bli värre . Visst kan ju alltid prata via sms och facebook men det är inte samma sak, långt ifrån .
Sandra är en av dom jag saknar mest, men det känns alltid som hon alltid finns där med mej varje dag iaf . Tänker ofta tillbaka när hon fortfarande gick på skolan och alla dessa minnen får mej alltid att le .
Har lärt känns så mycket underbara människor på 1½ år, vilket jag inte trodde alls .

Jag är lyckligt lottad över att ha vänner som accepterar mej för den jag är och alltid finns där om det är något, inte alla som har sån tur faktiskt . Tror knappast att jag skulle klarat av skolan så bra som jag gjort om inte dom fanns där, det va värt att gå dit bara för att träffa dessa udda människor som får mej att skratta så tårarna sprutar även fast jag mår skit och behövde jag en kram så fanns det alltid någon som erbjöd .
Kan inte hitta några männsikor som dessa någon annan stanns, jag känner dom bästa människorna på denna jord . Svårt att förklara det på något annat sätt faktiskt .

Många kommer va saknade till hösten och många kommer va en lättnad att aldrig träffa igen .
Har inte mycket mer att skriva, det va detta jag behövde skriva av mej .


Smell you later

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0